1994 påbörjades projektet JBC-94 som blev Pulsar-2000, en patentansökan lämnades in för att försöka skydda den unika utvärderingstekniken som Ralph utvecklat där pulsavstånd jämförs under ett bestämt tidsfönster och utgör grunden för konstaterad larmstatus. Man kunde på detta sätt använda optokopplare på ingångar och få galvanisk åtskillnad mellan linjesida och datordelar i systemet.
Anledningen till att vi ville ta fram ett nytt larmsystem var att de system vi kunde få tag i inte uppfyllde vad vi eftersträvade. De flesta använde AD omvandlare som inte kunde klara de krav vi ställde på störsäkerhet och precision eftersom de var galvaniskt kopplade till utvärderingsdelen (datordelen) och dessutom alldeles för långsamma för den prestanda som eftersträvades. Utöver detta var fiberoptik mellan enheterna ett krav för att stor säkerhet och störsäkerhet skulle kunna realiseras. Om man skulle lösa detta med lösa enheter klarades inte spänningsbackup samt sabotagesäkerhet smidigt och att det blev på tok för dyrt.